Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
Kunnat säga nej till som helst.
Och nekat mig det ena eller andra,
Och levat livet, jag krossades en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen med gråten
Och jag blev grundligt med din fina vän
Tills do att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här I igen!
Ifrån den stunden blev den mannen hatad
Han lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var
Jag ville slåss, och gick mot livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev bjuden på och på cigarrer
Och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag omkring I mitt pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I resterna utav liv
Men do skall aldrig ge mig pikar om
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!